En av anledningarna till att jag är så pass sårbar just nu att jag låter Ana kom in i mitt liv på heltid igen, är för att du lämnade mig. Det låter så patetiskt, så hemskt, så elakt, men det är sant. Om jag inte blivit lämnad och fått mitt hjärta krossat skulle jag antagligen inte börja med den här hårdträningen igen, du var den enda person jag kunde tänka mig att verkligen, VERKLIGEN, försöka bli frisk för.

Men aja, life sucks. Ibland funkar det bara inte. Och jag förstår, vem skulle vilja vara med mig? Så fet som jag har blivit det senaste halvåret, så ful och äcklig som jag är. Det är bara förståerligt att du valde någon annan istället för mig. Men jag ska bli vacker igen, sådär som jag var när vi för allra första gången möttes för ungefär 1,5 år sedan. Jag ska bli smal igen. Jag måste. För dig.

Dagens mat-info:

Paprika till frukost, två mackor med (usch) smör till lunch, itvingad kalvkött och potatis till middag och sedan (ve och fasa) säkert en dl nutella. Jag kunde inte hålla mig! JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR! JAG SOM LOVAT MIG SJÄLV ATT SLUTA UPP MED ATT SMÅÄTA ONYTTIGA SAKER! NUTELLA AV ALLA SAKER I VÄRLDEN?! NUTELLA!? Jag mår så sjukt illa just nu, och är så äcklad av mig själv att jag bara vill spy upp allt. Men jag har lovat mig själv att ta det lugnt, så här i början, spyandet får vänta. Annars kommer folk märka.

Hello honeys, I'm back, back in hell.

Förlåt för att jag inte varit aktiv på så länge, har hållt på med den gamla vanliga skiten: Trott att jag var frisk. LiesLiesLies. Jag kommer aldrig bli frisk, hur mycket jag än försöker.

Sen jag sist skrev har det inte hänt så mycket egentligen, börjat gymnasiet, festat (druckit alldeles för mkt alkohol och ätit alldeles för mkt mat), fått mitt hjärta krossat i tre miljoner bitar och därmen även bjudit in Ana i mitt liv på heltid igen.

Jag är så jävla fet. 52 kg väger jag nu, besattheten att komma under 50 är starkare än någonsin, har dock varit duktig och höjt målet från 43 kg till 47. Det borde jag klara. Det måste jag klara.

Hoppas ni har det bra,